Norsk antropologisk forenings årskonferanse 2009

 

 

:: Hjem
:: Tema
:: Program
:: Plenumsforelesere
:: Arbeidsgrupper
:: Pubsesjon
:: Påmelding
:: Overnatting
:: Bespisning
:: Kontakt

 

 

 


Arbeidsliv, organisasjoner og politisk økonomi (4)

Arrangør: Benedicte Brøgger ( Brogger@uchicago.edu )

I sin spede begynnelse søkte antropologien å utfordre og supplere økonomisk teori, men denne ambisjonen har av flere grunner ikke latt seg realisere.En grunn er at invitasjoner til samspill med økonomer oftest ble avslått. En annen er at arbeidsdelingen mellom antropologi og andre samfunnsfag gjorde at antropologien konsentrerte seg om "resten" og de andre om "Vesten" og studiene av politisk økonomi utviklet seg i sfærer som var lukket for hverandre. En tredje grunn er at normative, ideologiske diskusjoner lenge la slike diskusjoner død. Antropologi har dermed stort sett havnet på utsiden av et hegemonisk felt som dominerer tenkningen om kapitalistiske økonomiske systemer. Hensikten med arbeidsgruppen er å bringe sammen antropologer som studerer arbeidsliv, organisasjoner og økonomi for å styrke hver og en i sitt antropologiske prosjekt, og for å diskutere hva antropologien som fag kan bidra med i dag. Konkrete problemstillinger kan være:
-En eller mange kapitalismer?
-Hvordan kapitalismen (re-)produseres
-Forholdet mellom profesjonene (økonomi, jus, psykologi, profesjonelle konsulenter etc.) og antropologers møte med disse profesjonenes definisjonsmakt
-Hvordan kan antropologien bidra til å bryte ”realitetens onde sirkel”? En samfunnsfaglig modell blir en policyskapt ”realitet”; senere studier gir grunnlag for en ny eller justert policy som igjen påvirker folks livsbetingelser. Sirkelen er like sluttet i det private næringsliv. Erstatt policy med strategi og studier med markedsundersøkelser og logikken er den samme.
-Studier av eller med folk? Transformasjon gjennom refleksjon, i felt og i tekst
-Makten i etnografisk detaljkunnskap

Program lørdag 1400-17.30 (med forbehold om justeringer)

14.00-14.05 Benedicte Brøgger: Åpning – tegn i tiden og lovende tendenser belyst de følgende innleggene
14. 05-14.35: Torbjørn Friberg: Offentliga organisationer och sosiala begrepp
14.35 – 15.05: Trine Olsen-Slagman: Finansanalytikernes monopol på verdisetting
15.05-15.35 Lotte Bjørklund Larsen: Begreppet informell ekonomi och hur en grupp svenskar gör sina köp av svart arbete acceptabla

15.35-15.45 Luftepause

15.45 -16.15 Gudrun Larsgard Rudningen og Aina Landsverk Hagen: Den første streken− materialitetens makt i et arkitektfirma
16.15-16.45: Geir Golden Sæther: Innsideantropologiens muligheter og begrensinger
16.45-17.15: Hans Tunestad: Populärpsykologi och välfärdskapitalism
17.15-17.30: Sammenfatning: antropologiens makt – og metamorfoser


NB! De som ønsker å lese paperne på forhånd, ta direkte kontakt med Benedicte Brøgger for å høre
hvilke papere det gjelder og evt. få kopi



Torbjörn Friberg, Sociologiska Institutionen, Lund University och Malmö Högskola, Hälsa och samhälle, Torbjorn.friberg@soc.lu.se
Offentliga organisationer och sociala begrepp

Är det dags för antropologerna att börja betrakta sig själva i en bredare  socio-politisk kontext? Syftet med detta paper är att uppmärksamma de sociala konsekvenser som uppstår i samband med införandet av nya begrepp och idéer inom akademin. Papret placerar in sig i ett kritiskt pedagogiskt fält som tar fasta på språket som en praktik. Inledningsvis diskuteras uppsatshandledares muntliga och skriftliga uttryck kring kontraktsidéen, och åtföljs av ett resonemang kring två samhälleliga orsaker till det nya språkbruket. Efterföljande avsnitt diskuterar hur kontraktsidén bidrar till en förändrad syn på oss själva som student (konsument) och handledare (leverantör). Bidrar de nya begreppen till en ny form av kunskapsstyrning inom akademin?



Trine Olsen-Slagman, KUDI, tslagman@gmail.com
Finansanalytikernes monopol på verdisetting
Dette paperet, eller snarer denne presentasjonen, vil være en ansats til et studie av finansanalytikernes profesjonsmakt i Norge i dag. Samtidig er presentasjonen ment som en oppfordring til flere etnografiske studier av de dominerende kunnskapsregimer og hvorledes stat, makt og styring tar form i yrkesutøvelser og hvorledes dette syneliggjøres i praksisene på norske og internasjonale arbeidsplasser.
Mitt fokus er på finansanalytikerne. Finans består i all hovedsak av to ting: kreditt, som fasiliterer handel og muliggjør produksjon av eiendeler; og investeringer, som består av forskjellige finansielle krav på de produserte eiendelene. Disse kravene er sikrete lån (som bolig lån); og equity, som er eierskapsinteresser i virksomheter og som typisk finnes i form av aksjer. Hva er det nøyaktig en analytiker gjør når disse finansmidlene analyseres? Hva er redskapene som tas i bruk? Hva er ekspertisens ‘svarte bokser’.
Jeg vil skissere to av de konsituerende praksiser som finansanalytikerne er avhengig av. Dette er beregningsvitenskap, med sin evne til å «transfer diverse and complex processes into a single financial figure» (Miller, 2002:180) og dobbelt bokholderi, som i følge Sombart (1979) muliggjorde kapitalismens fremvekst. Disse praksisene vil settes opp og speiles mot endringer i norsk næringsutvikling de siste 50 årene. Deri demonstreres problemene finansanalytikerne har i dag med å kunne verdisette produksjon og eiendeler.

 

Lotte Bjørklund Larsen
Begreppet informell ekonomi och hur en grupp svenskar gör sina köp av svart arbete acceptabla
Abstract mangler


Gudrun Rudningen og Aina Landsverk Hagen, SINTEF Teknologi og samfunn
Den første streken− materialitetens makt i et arkitektfirma
Hva er det som får en gruppe til å gå for en idé framfor en annen? Blant arkitekter har ideer
tradisjonelt blitt uttrykt ved å skisse, gjerne med tusj og penn på et felles stykke papir. Ideen har
fått form på bordet, med mulighet for alle som er tilstede å bidra slik at ideen blir et kollektivt
stykke arbeid. En videreføring av skissen har vært pappmodellen, som har fungert som en
uferdig arbeidsmodell egnet til å omformes, brytes opp og settes sammen på nye måter. Slik har
ideene materialisert i modellen hatt et iboende demokratisk potensial. Samtidig er det ifølge en
arkitekt «den som tegner den første streken som har makten» og som dermed sitter på en unik
mulighet for å overtale/overbevise gruppen om ideens sprengkraft og «riktighet».
Introduksjonen av 3D‐teknologi i utformingen av modeller har ikke bare endret
mekanismene for å materialisere ideer blant arkitekter, men også for forståelsen av hvor «ferdig»
en idé (uttrykt som modell) er. Ikke alle behersker eller ønsker å lære seg 3D‐modellering, det er
gjerne de nyutdannede arkitektene som jobber individuelt foran skjermen med 3D for å
oversette ideene til fysisk form. I verkstedet hvor 3D‐modellen printes ut er det sterk
kjønnsskjevhet, det er de unge guttene som limer sammen og videreutvikler «printen» til å
oppsummere prosjektgruppens felles ideer så langt i prosessen.
Ifølge Czarniawska & Joerges er oppdagelsen sentral for materialiseringen av en idé:
«Exposing people to ready‐made ideas preempts translation and therefore does not create the
mobilization needed for action» (1998:213). Hvilken betydning har ulike typer av materialisering
av ideer for hvordan de blir videreført i gruppeprosessen og er tilstedeværelse i selve
materialiseringsprosessen avgjørende for ideens kollektive eierskap? På hvilken måte åpner eller
lukker ulike typer materialisering og maktforholdene rundt disse for de videre samtaler og
utvikling av ideer?
Det empiriske materialet er innhentet gjennom intervjuer og observasjon over en
periode på åtte måneder på et norsk arkitektkontor. Semi‐strukturerte intervjuer fundert i
appreciative inquiry‐tradisjonen, filming av gruppeprosesser og aksjonsforskningsinspirerte
workshops bidrar til at deltagernes tilbakeføring og videreutvikling av de foreløpige analysene
står i sentrum. Vi ønsker å utforske hvordan arkitektene skaper felles forståelse av og felles
entusiasme rundt en idé i dette brytningsrommet av fortryllede og fortryllende gjenstander (Gell,
1998).
Czarniawska, B. & Joerges, B. (1998) «Winds of Organizational Change: How Ideas Translate
into Objects and Actions» in Brunsson & Olsen (eds.) Organizing Organizations, Fagbokforlaget,
Bergen
Gell, A. (1998) Art and Agency: An Anthropological Theory. The Oxford: Clarendon Press



Geir Golden Sæther, StatoilHydro, GEGOS@StatoilHydro.com

Innsideantropologiens muligheter og begrensinger
Tema for paperet er den kunnskapen og innflytelsen du som antropolog får når du begynner å arbeide direkte i et selskap, versus den man får ved å studere det fra universitetet eller som oppdragsforsker (sintef), og diskusjonen er basert på et konkret case fra oljevirksomhet. Med et uttrykk fra Tian Sørhaug kan man snakke om ”trolldans” når individuelle uformelle lojalitetsbånd får større innflytelse på beslutninger enn rasjonelt fundert argumenter. En antropolog i innsideposisjon blir mindre synlig, men får mye mer innflytelse og må bære større ansvar. Det er da ”trollene våkner” fordi du blir plutselig farlig og viktig aktør. Forskning på universitetet kan ignoreres, oppdragsgiver for oppdragsforskning står fritt til å ta dine anbefalinger til følge. Er du derimot i selskapet er du en av beslutningstagerne og må spille på helt andre strenger for å få gjennomslagskraft, samt ikke bli ”klubbet ned” av et organisasjonstroll fordi du kommer med ubehagelige forslag/ kritikk. Dermed skapes betingelser for en annen type kunnskap om makt og tillit, forskning, aksjon og transformasjon.



Hans Tunestad, Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, hans.tunestad@socant.su.se
Populärpsykologi och välfärdskapitalism
Den svenska välfärdsstaten bygger på en ”arbete åt alla”-strategi. Denna typ av välfärdskapitalism präglas av en viss inställning till arbete, en arbetsetik, där arbete inte bara tenderar att ses som en rättighet, utan också som en moralisk skyldighet.
Hur upprätthålls en sådan arbetsetik idag? En faktor som förefaller ha ett visst inflytande är den arbetsrelaterade populärpsykologin. Detta ”paper” beskriver ett projekt som i Stockholmsområdet följt distributionen av basala psykologiska kunskaper och färdigheter på managementkurser, i arbetsrehabilitering, i skolan, i massmedia. Deltagarna ges här en möjlighet att tillägna sig en psykologisk ”verktygslåda” och därigenom bli en sorts amatörpsykologer och/eller självhjälpsterapeuter. Bilden av människan som reproduceras i dessa situationer är den av en naturligt aktiv och produktiv varelse som är engagerad och vill ta ansvar; att arbeta på sig själv är nödvändigt för ett effektivt arbete, att inte arbeta på sig själv är roten till mycket psykisk lidande.
Den arbetsetik som upprätthålls genom spridningen av en psykologisk verktygslåda finner även resonans i den nya informations- och kommunikationsteknologin. Det som eftersträvas i det arbetsrelaterade psykologiska självhjälpstänkandet är sådant som självinsikt och effektiv kommunikation, alltså generellt sett förmågan att kunna komma i kontakt med både sig själv och andra. De ”verktyg” som finns till hands för detta skulle därmed kunna betecknas som en sorts kommunikationsteknologier. Populärpsykologin skapar därmed en föreställningsvärld som går hand i hand med det rådande tekno-ekonomiska paradigment i stort, där ju också kommunikation och självstyrande enheter utgör grunden.

 

 

 

 


 

 





naf2009.uib.no
Updated 21 April, 2009

Norsk antropologisk forening